En lärorik dag
Turkisk tid är inte som svensk har vi konstaterat idag. Vi skulle alla träffas 8.45 på skolan men tydligen skulle vi lärare först dricka te, sedan träffade vi rektorn där vi blev bjudna på turkiskt kaffe.
Efter vattenverket åkte vi till en Naturskola där skolor runt om i Konya kunde boka workshops för sina elever (upp till 8 år gamla). De har tre hus för workshops, ett med trähantverk där de bland annat lät barnen svarva sländor. När de plockade ut en elev blev det Jayla som fick hjälpa till att svarva.
Imorgon har vi vår sista dag här i Konya, märkligt hur fort tiden går men så mycket man hinner se och uppleva. Det är intensiva dagar där våra elever (och vi) får mycket språkträning då det mesta av informationen ges på tyska (Joen har fått en riktig intesivkurs, han som annars läser franska) och en hel del engelska används liksom charader för att göra sig förstådd när varken tyska, svenska eller engelska fungerar. Precis det som Erasusprojekt är till för, att bygga broar och öka förståelse mellan nationer.
En dryg timme senare var vi sedan alla på väg i buss mot dagens första besök. Ett av Konyas vattenreningsverk. Vi fick lära oss hur processen att rena flodvattnet gick till och fick bekräftat att Konyas kranvatten är fullt drickbart (även om det kanske smakar lite mindre gott än vårt Åselevatten).
I det andra huset var det keramik, där eleverna fick prova att jobba med den typiska röda leran som finns i området.
Det tredje huset var tillägnat.....trumvirvel.... Hemkunskap! Där fick vi smaka bakverk och en variant av bulgur.
Det känns som att vi har det väldigt bra i Sverige där vi får ha dessa ämnen i vår ordinarie undervisning!
Tillbaka på skolan blev det officiell utdelning av deltagarbevis till alla oss som är med i projektet.
Eftermiddagen ägnade vi åt skilda aktiviteter, eleverna hade workshop och umgicks med sina värdar och vi lärare åkte till Mevlana-museet där såväl sufismen som islam har viktiga reliker.
